Hugget from Anaglyfparken by Anaglyfparken

- Det var obehagligt.

(mannen går långsamt som för att inte välta nåt inom sig bredvid en annan man)

- Det var otroligt obehagligt. Jag kunde inte röra mig. Jag hade som en stor möbel inom mig och höll på att vackla bakåt men jag fattade tag i ett räcke. Sen blev det gråvitt och surrande. Jag har inte haft det här på…

- Nej, det är väl inte sedan 2002?

- Det var just där, vid gallren och vattnet för jag minns att jag tittade på gallret för där hade det fastnat något. Sedan kom Hugget.

- Fan alltså vad otäckt.

- Jo, mitt liv är som att ha en porttelefon, rätt som det är hugger det till, någon helt oskyldig människa har tryckt, luren ramlar av apparaten (den har aldrig fungerat som den ska), den rycker och hugger där, hugger i sin egen sladdsvans, gråvit är hela apparaten också, det är inte svårt att dra paralleller. Det är en så onödig plötslighet i allt. Men så fortsätter jag. Laminerat och stelbent.

• Experimental
• Sweden